aus Wikipedia, der freien Enzyklopädie

Rutger Freiherr Fuchs (* 12. April 1682 in Malmö; † 10. April 1753 in Stockholm) war ein schwedischer Generalmajor, Ritter des Seraphinenorden, Kommandeur des Schwertorden und Oberstatthalter.

Leben

Er war der Sohn des Oberstleutnants Christian Fuchs. Dieser kam im Jahr 1648 nach Schweden und wurde Kommandant in Malmö. Die Mutter war Susanna Eleonora Lejonsten.

Rutger Fuchs begann seine militärische Laufbahn im Jahr 1699, wurde im Jahr 1704 Hauptmann und verrichtete seinen Dienst bis 1707 in den schwedischen Ostseeprovinzen in Finnland und im Anschluss daran in Schweden. Fuchs wurde im Jahr 1710 Major im Dalregiment und stieg dort im Jahr 1712 zum Oberstleutnant auf. Im selben Jahr folgte er Magnus Stenbock nach Deutschland. In der Schlacht bei Gadebusch kommandierte er das gesamte Dalregiment. In dieser Schlacht wurde er so schwer verwundet, dass er gezwungen war, ein Jahr an Krücken zu gehen. Im Jahr 1716 nahm er an dem Feldzug Karl XII. gegen Norwegen teil. Im selben Jahr wurde er geadelt und zum Oberst befördert, zuerst im Dalregiment und dann im Södermans Regiment. Er nahm auch am zweiten Feldzug im Jahr 1718 gegen Norwegen teil. Nach seiner Heimkunft gelang ihm das größte Kunststück seiner militärischen Laufbahn. Mit seinem Regiment, welches aus 700 bis 800 Soldaten bestand, zog er am 13. August 1719 in das Gefecht bei Södra Stäket. Dort wurde eine russische Übermacht, die versuchte Stockholm einzunehmen, von den schwedischen Verteidigern zurückgeschlagen. Dies geschah im Rahmen der Russischen Verwüstungen in Schweden in den Jahren 1719 bis 1721. Für diese Leistung wurde Fuchs zum Freiherren ernannt und zum Generalmajor befördert.

In den nächsten Jahren widmete sich Fuchs ganz der politischen Arbeit. Er schloss sich dabei den Ideen von Arvid Horn an. Die kriegerische Stimmung, die sich in 1730er-Jahren entwickelte, beeinflusste auch den alten Krieger. Beim schwedischen Reichstag 1738 bis 1739 schloss sich Fuchs der Hütepartei (schwedisch Hattpartiet) an. Dort arbeitete er an einem Verteidigungsplan mit, der die Regierung bemächtigte, unter gewissen Umständen, Russland den Krieg zu erklären. Im Jahr 1739 wurde Rutger Fuchs, auch auf Druck der Stände hin, zum Oberstatthalter von Stockholm ernannt. Es dauerte nicht lange, bis Fuchs sich von der Partei der Hüte trennte und bereits 1740 trat er sehr entschieden gegen die Kriegspolitik auf. Während des folgenden Wahlkampfs trat er in der Mössorna-Partei, als leitendes und sehr angesehenes Mitglied, auf.

Rutger Fuchs war drei Mal verheiratet, doch die Ehen blieben kinderlos. Er starb am 10. April 1753 in Stockholm und wurde in der Riddarholmskyrkan beigesetzt.

Zu seinem Gedenken wurden mehrere Straßen im Großraum Stockholm nach ihm benannt, zum Beispiel die Rutger Fuchsgatan in Södermalm und der Rutger Fuchsvägen in Saltsjöbaden.

Einzelnachweise

  1. Nordisk Familjebok (schwedisch). Abgerufen am 23. Juli 2013.
  2. Snoilsky, Rutger Fuchs (schwedisch). Abgerufen am 24. Juli 2013.
  3. Informationen über Rutger Fuchs auf Tripod.com (schwedisch). Abgerufen am 24. Juli 2013.

 

Slaget vid Stäket

Slaget vid Stäket
Del av Stora nordiska kriget
Slaget vid Stäket von Dahlheims karta 1719.jpg
Baltzar von Dahlheims försvarsplan från 19 juli 1719
Kartan är orienterad med öst uppåt.
Ägde rum 13 augusti 1719
Plats Baggensstäket i Saltsjöbaden, nära Stockholm
Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige Sverige Ryssland Ryssland
Befälhavare/ledare
Sverige Baltzar von Dahlheim
Sverige Rutger Fuchs
Sverige Henrik Johan von Essen
Ryssland Fjodor Apraksin
Styrka
1 200 man 3 000 man på land
Förluster
30 man döda
71 sårade
ca 500 man

Slaget vid Stäket i Stockholms skärgård var ett slag under det Stora nordiska kriget, ett led i rysshärjningarna längs svenska östersjökusten. Ryssarna ville tvinga den svenska regeringen till fredsförhandlingar, vilket till sist lyckades. I augusti 1719 hotade de ryska galärerna att nå Stockholm via Baggensstäket, vilket ledde till ett slag till lands och sjöss. Utgången av slaget var oklar. Båda sidor utropade sig som segrare. Ryssarna avbröt efter slaget sina försök att närma sig staden. Flottenheten i fråga var för liten för att utgöra en egentlig invasionsstyrka, och angreppet var nog snarare avsett som ett led i den allmänna terrorkampanjen.

Förlopp

Fjodor Apraksin (t.v.) och Rutger Fuchs.   Fjodor Apraksin (t.v.) och Rutger Fuchs.
Fjodor Apraksin (t.v.) och Rutger Fuchs.
 
 
Exempel på en rysk galär, här i slaget vid Föglöfjärden.

I juli 1719 siktades en rysk flottavdelning på Baggensfjärden, men sedan ryssarna bränt Boo gård, seglade de åter ut. Därefter vidtogs försvarsåtgärder under ledning av fortifikationsöversten Baltzar von Dahlheim. Vid Knapens hål sänktes några stenlastade skutor, och vid Stäkets krog anordnades inre försänkningar, bakom vilka grova bommar lades tvärs över sundet; vidare utfördes förhuggningar och ett retranchemang (skottfältsröjning) av skogen vid Knapens hål samt en skans med ett mindre batteri vid krogen. Arkeologiska undersökningar har visat att träbefästningar delvis anlades i anslutning till några vikingatida gravfält på Baggensstäkets södra strand.

Den 13 augusti 1719 siktades en rysk galärflotta under befäl av den ryske generalamiralen Fjodor Apraksin. Omkring klockan ett började fienden landstigning vid Boo och vid stärkelsebruket öster om Skogsö gård. Mot de hastigt tillväxande ryska skarorna kunde von Dahlheim bara ställa två bataljoner Östgöta tremänningar och några 24-pundiga kanoner, vartill kom tre galärer och en styckepråm västerut i Lännerstasundet under kommendör von Groth. Den ryska styrkans storlek har angivits av en del samtida källor till 6000 man, siffran anses idag som något överdriven. Den svenska styrkan var med cirka 1200 man betydligt mindre.[1]

Första anfallet, som gällde Stäkesundsskansen, slogs tillbaka, men mellan klocka fyra och fem ryckte en större rysk styrka fram mot retranchemanget, och samtidigt fördes såväl flera fartyg som trupper på Boolandet mot den främsta försänkningen i vattnet. Dahlheim, som under striden sårades svårt i huvudet, lyckades dock slå tillbaka den ena stormningen efter den andra. Först mot kvällen, just när en ny rysk styrka försökte kringgå befästningarna, började begärd hjälp anlända, först den ena och så den andra Södermanlandsbataljonen under överste Rutger Fuchs samt slutligen Västmanlands- och Dalregementena; och då Dahlheim trots sin svåra skada samtidigt skickade fram sina trupper ur förskansningarna blev ryssarna snart tillbakadrivna och inskeppade sig i skydd av mörkret.

Den 14 augusti var en böndag och man beslöt att inte förfölja ryssarna. Södermanlands regemente hade under eldgivningen avlossat över 17 000 skott och ammunitionen höll på att ta slut. På svenska sida hade 30 man stupat och 71 blev sårade. De stupade svenska soldaterna begravdes troligen på Boo gamla kyrkogård som ännu finns kvar på Skogsöns östra udde. De ryska förlusterna är svårbedömda med torde ha varit cirka 400 till 500 man.[2]

Den taktiska uppställningen vid slagets början

 
Slaget vid Stäket: Den taktiska uppställningen vid slagets början. I vänstra delen av bilden skansen vid Stäkesund på Boo sidan. I mitten skansen vid Knapens hål på Skogsö där själva huvudstriden ägde rum.
Kartan är gjord i efterhand av Baltzar von Dahlheims son, Carl Fredrik von Dahlheim, och inte helt tillförlitlig.

Dagens syn

Slaget vid Stäket kan inte rekonstrueras i detalj utifrån arkivhandlingarna eftersom de tre huvudbefälhavarnas skildringar inte stämmer överens. Förmodligen har alla, medvetet eller omedvetet, velat framhäva sin egen betydelse. Arkeologen Tomas Englund inledde 2004 under medverkan av Bo Knarrström arkeologiska undersökningar med metallsökare på slagfältet och år 2006 sökdykningar i farleden, vilket gav helt nya möjligheter att diskutera händelserna under slaget.[3]

Minnessten

 
Avtäckning av Skogsömonumentet 1905.

År 1905 reste Föreningen för Stockholms fasta försvar en minnessten, det så kallade Skogsömonumentet, med två kanoner på höjden vid Baggensstäkets södra sida, för att hedra och påminna om slaget vid Stäket. Stenen avtäcktes den 8 juli 1905 i närvaro av Oscar II.

Se även

  • Historiearvsmuseet i Nacka
  • Stäket redutt

Referenser

Noter

  1. ^ Sobéus (1997), s. 21
  2. ^ Sobéus (1997), s. 24
  3. ^ Arkeologisk undersökning vid Knapens hål 2006: "Södra Stäket 1719 - Knapens hål"

Tryckta källor

  • Sobéus, Urban (1997). 300 år av försvarsansträngningar. Militärhistoriska förlaget.

Webbkällor

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Baggensstäket, 17 januari 1904.

Externa länkar

  • I kanten av Baggensstäkets slagfält, arkeologisk utredning 2010.
  • Slagfältsarkeologi vid Södra Stäket av Tomas Englund, Riksantikvarieämbetets slagfältsteam
  • HAMN, slagfältsmuseet i Fisksätra

http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_St%C3%A4ket